!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Historia

Kvarteret Svärdets historia
- från bergknalle till 600 bostäder

Kvarteret Svärdet avgränsas av Maria Bangata mot norr, Rosenlundsgatan i öster, Sköldgatan söderut och Ringvägen i väster. Kvarteret är format som en svärdspets pekande mot sydväst, och omger med tre sidor den trafikavskilda Ånghästparken mot nordöst. Genom nuvarande Ånghästparken gick 1860 års järnväg, och den sex meter höga stenmuren är ännu svart efter ånglokens bolmande rökmoln. På denna kvartersmark låg tre låga vita magasinslokaler byggda 1922-24 för Tobaksmonopolet i kvarteren norr om Maria Bangata. Magasinen hyrdes senare ut och kom att bli bland annat bilhallar under 1950-talet. På 1980-talet strax innan Tobaksmonopolets lagerlokaler revs fanns Prylbanken här. På bergsmarken öster om magasinen låg en mindre hyresfastighet byggd 1865, med små enrumslägenheter med el men inte vatten. Denna byggnad stod kvar ända in på 1980-talet, den var tänkt att bevaras som ett annex till seniorbostäderna vid Rosenlundsgatan men revs trots bevarandemarkering i detaljplanen. I övrigt var hela kvartersmarken med sina kala berghällar och vilda buskage helt obebyggd. Idag delas storkvarteret av tre förvaltare/bostadsrättsföreningar: Stockholmshem förvaltar fortfarande 242 lägenheter i områdets östra del, den norra delen består av 242 lägenheter i BRF Ånghästen, och den mellersta kvartersdelen är vår BRF Svärdet 6 med sina 121 lägenheter, lokaler ej räknade.

Ett bostadskvarter värt att kämpa för 
– arkitekten bakom Svärdet berättar

Arkitekten Bengt Lindroos (1918-2010) fick i uppdrag hösten 1980 att rita bostäder för Stockholmshem i Kvarteret Svärdet, lite i utkanten av den stora omvandlingen av centrala söder då Södra stationsområdet växte fram. Kvarteret var inflyttningsklart 1988-89. Under projekteringens nära tio år fick arkitekten stöta och blöta de ambitiösa bostadsplanerna mot beställarens hårda sparkrav och kunde efter en del hårda kompromisser ändå åstadkomma ett av Södermalms mest välplanerade bostadskvarter. I egenskap av landets kanske skickligaste bostadsplanarkitekt och med sin långa erfarenhet av områdesplanering kunde Lindroos realisera lösningar och hämta in kvaliteter från redan byggda projekt under planeringen av Kvarteret Svärdet. Hela 15 månaders skissande på situationsplanen (som reglerar hur bostäderna och huskropparna ska placeras på området) ledde fram till antagande av ”skissförslag nr 87” som bearbetades vidare. Lindroos hämtade inspiration från ett projekt han hittat under förberedelserna inför en föreläsning för Stockholms arkitektförening om stadsplanernas mönsterbildning från 1930 till 1980. Under efterforskningarna av 50-talets material hittade Lindroos ett tävlingsförslag för ett bostadsområde i Uppsala av Gate, Ancker & Lindegren från 1951, vars motto ”Gröna gatan” kom att inspirera skisserna för Svärdet. Den gröna gatan översattes till Svärdets inre sammanhängande gårdsbildning som löper som en bred gata mellan de yttre och inre huslängorna. Arkitekten skriver i sin biografi ”Att vara arkitekt kan vara att…” (Arkitektur förlag, 2008) att samarbetet med Stockholmshem ”gick utmärkt ända tills husen skulle kostnadsberäknas och pantlånevärdet skulle bestämmas”. För Lindroos gällde det nu, mitt i projektet, att få ned kostnaderna utan att göra alltför stort avkall på de kvaliteter som han drömt om för Svärdet. De planerade uterummen för varje bostad ersattes av utanpåliggande balkonger, och två våningsplan lades till områdets högsta huskroppar där kollektivboende sent i projektet planerades in efter önskemål av beställaren Stockholmshem. Arkitekten tyckte själv att dessa hus blev för höga med detta våningstillägg, men fick böja sig för de ekonomiska kraven – man var tvungen att maximera hyresintäkterna på tomtytan. Bengt Lindroos uttrycker bekymmer i sin biografi för arkitekturens kvalitet under de år på slutet av 1900-talet då statlig belåning dikterade villkoren för byggandet i Sverige. Under arbetet med Svärdet skrev han till och med ett brev som vädjade till lånemyndigheten att lätta på kraven till fördel för de boendes livskvalitet och stadens arkitektoniska profil, och berättar i sin biografi:

”När mina statliga belåningsproblem var som störst skrev jag till lånemyndigheten och beskrev terrängförhållandenas kostnadsfördyrande inverkan på husen och att den goda bostadskvaliteten borde möjliggöra ett högre belåningsvärde i enlighet med § 6 BLP. (Men Stockholmshem använde aldrig brevet.) Avlutningsvis skrev jag att jag naturligtvis förstod att statlig belåning måste kringgärdas av vissa bestämmelser och anvisningar, men att dessa så till den grad skall lamslå varje försök att utveckla och förbättra vår bostad kan väl inte vara meningen.”

Stor omsorg lades vid gårdarna vars planteringar följer höjdskillnaderna fint och skapar varierande uterum längs med hela den ”gröna gatan”. Skulpturer av Sivert Lindblom bidrar till gårdsmiljön och är också en tydlig markör av 1980- och 90-talens tidsanda. På gårdarna skulle man kunna träffas och umgås och barnen hade en öppen lekmiljö för olika aktiviteter, och möjlighet att röra sig säkert mellan husen för att gå till kompisar i närheten. När man förklarar var på Ringvägen kvarteret Svärdet är beläget lyser många upp vid beskrivningen av de utanpåliggande balkongerna. Om områdets karakteristiska balkonger skriver Lindroos i sin biografi: 

”Oberoende av väderstreck vetter balkongerna mot gårdarna och nås från vardagsrum eller kök. Man går inte ut på en vanlig balkong utan till en veranda med pelare i alla fyra hörnen, vilket ger rumskänsla. Takets bottenplatta är kassettindelad vilket ytterligare betonar rummet. Räcket har på sidorna kraftiga träbalkar med mellanliggande blomlådor. Högre upp ligger en mindre träbalk avsedd att antingen sätta trådar i för klätterväxter eller som fäste för gardiner som insyns- eller solskydd. Med sina mått 2,4x2,4 m är det ett användbart uterum. Jag hade hoppats på att balkongrummen skulle bli väldiga, lurvigt gröna torn, men så har det inte blivit. Senare har jag fått höra att om Stockholmshem vetat vad balkongerna verkligen skulle komma att kosta, så skulle jag inte fått dom heller.”

Jag träffade Lindroos under 2008 och intervjuade honom med anledning av hans senaste projekt (nära 90 år och i full gång), och vi kom att prata om Kvarteret Svärdet. Bengt berättade om de ”lurviga stakar” han föreställt sig att balkongerna med tiden skulle bli, som vertikala trädgårdar. Då kunde jag upplysa honom om hur fint balkongerna smyckas med ljusslingor och kulörta lampor runt juletid, vilket gladde arkitekten mycket!

Under min tid som boende i BRF Svärdet 6 har jag särskilt uppskattat lägenhetens geniala planlösning, med det generösa ljusa köket, sin minimala korridorsyta, balkongen vars mått gör det till ett verkligt extrarum, de genomtänkta möbleringsmöjligheterna, planlösningens nätta rundgång och – som småbarnsförälder – en så viktig detalj som att hallen med sitt allt som oftast sandiga golv inte behöver korsas då man rör sig genom lägenheten. Varken vi eller våra gäster kunde någonsin begripa hur en femma på 106 kvadratmeter kunde kännas så stor. 

Bengt Lindroos var verksam in i det sista, och han har ritat en betydande mängd byggnader och områden i hela Sverige under sin nära 70-åriga yrkesbana. Mest känd är han förmodligen som arkitekt för Kaknästornet i Stockholm, men det är en annan historia. 


Texterna skrivna av Malin Zimm, arkitekt och skribent, boende i BRF Svärdet 6 åren 2010-2013